”För att komma dit fick jag släpa min väska på en vindlande, otillgänglig gång mellan klippskrevorna fram till en trapp som stupade rakt ner för berget. Där låg två badhus intill varandra med havet som fond och närmaste granne. Det var makalöst vackert, och inne hade någon gjort sig omaket att tänka fritt och personligt. Där hängde hängstolar framför det stora fönstret mot havet. En stor dubbelsäng med ett virkat överkast. Och en stereo, när jag startade den spelade den Melody Gardot. Jag har aldrig bott så fint. Jag ville inte åka därifrån. Det kändes hemtrevligt trots att jag varken har hängstolar eller virkat överkast hemma.”
Krönika av Pernilla Månsson Colt i Drömhem & trädgård nr 12 2016.
